I mina böcker är allt konstgjort, det vill säga, alla gestalter, händelser, skeenden spelas upp på en scen, och scenrummet är totalt mörkt. Gestalter som uppträder i ett scenrum, i en scenrektangel, låter sig ses tydligare i sina konturer än när de framträder i naturlig belysning som i den vanliga för oss välbekanta prosan. I mörkret blir allt tydligt. Så är det inte bara med fenomenen, med de bildmässiga – också med språket är det så. Man måste föreställa sig böckernas sidor fullständigt mörka: Ordet lyser upp, därigenom får det sin tydlighet eller övertydlighet. Det är ett konstgrepp som jag använt redan från början. Och om man öppnar mina arbeten är det så: Man ska föreställa sig att man är på teater, på första sidan går ridån upp, titeln framträder, totalt mörker – ur bakgrunden, ur mörkret, framträder långsamt ord, som långsamt blir till förlopp av inre och yttre natur, och just på grund av sin konstgjordhet på ett särskilt tydligt vis.
ur Tre dagar, i översättning av Daniel Birnbaum