Den 12 oktober samlades sällskapets medlemmar i bokhandeln Anti i Malmö för att diskutera sällskapets årsbok för 2023 Thomas Bernhard – ett möte, nyutgåvan av Betong (i översättning av Margaretha Holmqvist) och nyöversättningen av kortprosan i Goethe Döör (i översättning av Jan Erik Bornlid); de två sistnämnda utgivna av Tranan.
Ur intervjuboken lästes följande utdrag om Bernhards far:
”Jag måste ärligt säga att jag egentligen aldrig har saknat honom eftersom det aldrig fanns någon. Jag inbillade mig till och med att jag aldrig haft någon överhuvudtaget, vilket jag senare konstaterade inte var tekniskt möjligt. Jag tänkte alltid, nåja, min mor har mig, så det är historien. Jag tror att jag redan gick i skolan innan jag kom på att alla människor egentligen har en far. Det hade jag egentligen inte vetat dessförinnan. För det första visste jag inte alls att jag hade en far, eftersom det aldrig dök upp någon, det talades aldrig om det eller fanns någon där. Och det fick heller inte talas om det. Och sedan tänkte jag mig, jag har inte heller några organ som de andra som jag var tillsammans med, gossarna – om töserna gjorde jag mig aldrig några tankar eftersom det ändå var något annat. Och jag kan ännu minnas precis hur min dåvarande vän, han var alltså, tror jag sex-sju år, som jag alltid lekte med, alltså ett grannbarn, Fackler Gusti – Fackler är ett sådant bayerskt namn, det var i Traunstein – och han var död inom ett par dagar, blindtarmsinflammation. Och då tänkte jag, gode gud, stackars Fackler Gusti, som måste dö, eftersom han fick en blindtarms-inflammation, det kan jag aldrig få, eftersom jag förmodligen inte har någon blindtarm. Jag hade ju överhuvudtaget inte något av det som man kan dö av. Alltså varför av vad skulle jag dö? Kände alltså att jag inte kunde ha det bättre. Jag tror att jag redan var i tioårsåldern innan jag kom på att jag också hade organ som man kan dö av. Alltså tanken var den, ingen far, och inga organ och överhuvud taget inget hos mig som var dödligt.”
Efter högläsning ur de tre aktuella böckerna följde diskussioner bland annat om Bernhards epistemologi, om vad intervjuboken säger oss om ”överdriftsmetodens” framgångsrecept och om våra favoritböcker av Bernhard. Vi socialiserade och diskuterade också hur vi ska arrangera våra träffar i framtiden.
To extract uranium from pitchblende, there are at that time factories. To extract radium from it, there is a woman in a hangar.
– Lydia Davis, Samuel Johnson is indignant